Osynlig

Ibland vill man bara krypa ner i någons famn, känna sig trygg, omvärlden finns inte. Man blir osynlig för ett tag, en stund, ett ögonblick. Man hör andra människor i bakgrunden, inga tydliga ord, bara en massa svaga röster som mumlar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0